Idag är det en ganska stor dag, det är gulisarnas första skoldag och det säger ju också att det är ETT ÅR sen jag började skolan.
Jag kommer ihåg då jag började skolan.. Jag var lite nervös, kluven om det var rätt, lite i chock över den nya staden och kanske till och med lite rädd, jag skulle ju faktiskt börja en helt ny utbildning och kände ingen från klassen. De första dagarna var kaos, det hände en massa och jag kände på mej att det blev en hel massa information som for förbi då allt skulle berättas på samma gång.
Dagarna gick det började kännas bättre kanske även så bra att man började trivas, vi flickor började prata med varandra och ganska snabbt kom vi nära varann men det kändes inte riktigt bra ännu heller, pojkarna pratade ju inte med oss de betedde sig fortfarande som att vi skulle vara luft. Det slutade inte heller då vi hade varit en längre tid i skolan. Ännu några veckor före sommarlovet började så var vi bara luft.
Men fast pojkarna inte pratade med oss så fattade jag ändå ett tycke för dem, det är ju vår älskade klass fast pojkarna tycks vara rädda för flickbaciller. Då vi slutade skolan på våren var jag direkt ledsen för jag kunde inte tänka mej att vi skulle vara skilt en hel sommar, nu är det ändå väldigt pirrigt.. Kommer vi ha de bra i klassen eller kommer det bara vara konstigt och stelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar